nellenoa

På tal om att vara uppskruvad... ibland leder det till något mindre positivt...

Jag kan inte riktigt acceptera att jag är sjuk. Det behövs någon som säger till mig att jag är det. För inte märker jag att mailet jag skriver blir helt utan gramatiska rätt och stavelser. Min hjärna bli handikappad utan att märka av det. Fast det är klart... den känner minst sagt av att det gör ont, både i huvudet och kroppen... den märker också av hur mycket jag känner för att sova... eller hur dålig balansen är... eller hur jag inte riktigt får ihop meningarna när jag talar...

... kanske ska vila lite ändå...


Det jag ska (borde) göra idag:

• Ringa företag #1
• Ringa företag #2
• Ringa företag #3
• Ringa företag #4
• Ringa kommunen
• Skriva sponsringsansökan #1
• Skriva sponsringsansökan #2
• Skicka jobbansökan #1
• Skicka jobbansökan #2
• Räkna kapitel #15
• Städa
• Tvätta
• Diska
• Beställa flygbiljetter
• Möte #1
• Möte #2
• Ringa morfar

Nu ska jag sova, sen ska jag ringa morfar

När jag inser att det inte handlar om att välja... snarare att välja bort...

När jag inte vet vad som passar mig bäst har jag en tendens att testa allt. Då kanske jag kommer fram till vad det är som till slut är roligast! Problemet är att allt ger något och allt är roligt...

Jag har svårt att se långsiktigt. Jag ger mig in på saker för att det verkar roligt för stunden, ser inte riktigt vad det kan utvecklas till i framtiden. Säkert både poitivt och negativt... jag vet hur jag lever för stunden, men det kan vara svårt att förbereda för mitt framtida jag.

När koncentrationen är svår att hålla utan att veta varför...

Glad på något vis, trots allt som måste göras
En lätthet i kroppen, trots tyngden på axlarna
Andas lätt, trots den dåliga kondisen
Kan njuta av den lugna studen, trots allt som väntar kring nästa hörn

Det är vår i luften!!!

Jag jag vill krama om hela världen

Och jag får fanimig långt ifrån allting gjort

Snö och minusgrader igår... blå himmel och 30 grader i solen idag!
... Jag gillar när det går snabbt i svängarna

Nu börjar det! På riktigt alltså... måste ta tag i en hel del grejer. Undrar när de där grejerna tar slut? Vilka grejer är de grejer jag inte vill ska ta slut?

Funtar på att hoppa ner i kamraten cykelväska tillsammans med groggen och ta mig en sväng till Ume om ett par veckor. Bra med mijlöombyte...

Ikväll är det som vanligt; ankars, kåren, stan...
... en liten sittning på kamratens balkong för kryddningens skull

Ses ikväll!

En sak jag saknar i barndomshemmet:

Entrétrappan
- När den första varma vårsolen skiner upp den annars gråa omgivningen, då går jag ut och lägger mig på entrétrappan för en stund. Då får jag chansen att låta mig insupa våren som är påväg, dofterna som komme ur den uppvärmda naturen, surret från liv som vaknar, varma solstrålar mot kroppen.

... Det spritter lite...

Idag är det lugnet efter stormen, då allt är som i koma och saker och ting måste städas upp för att bli till ordning igen. Det är under lugnet efter stormen jag blir medveten om hur omedveten jag varit under själva stormen. Det finns nog inte någon annan gång man är så egocentrerad som då.

Idag, lugnet efter stormen, när jag satt och gjorde guacamole, insåg jag med ens hur litet mitt medvetande är och hur många andra medvetanden det finns som gör något helt annat än guacamole just då. Det gör vårt medvetande till omedvetna vetanden.