nellenoa

Alltså, tänk dig ett alternativt café/bar med härlig, mysig och öppen atmosfär på dagarna, då det serveras ett galet utbud av fika och mat. På kvällen har vi bar-klubben med inslag av många olika stilar. Olika teman för olika kvällar med olika tillställningar och aktiviteter. Varje dag och kväll/natt ska bjuda på en upplevelse för alla typer av människor. En mötesplats för alla. En mötesplats för utbyte.

• Lokalen finns
• Utbud av en kompetens (lika galen som ägarnas) finns i mängder
• Pengar finns (det handlar bara om att söka på rätt ställe)
• Tid finns (det handlar bara om att ta sig tid)
• Viljan finns
• Nätverket finns
• Stödet finns
• Samarbetspartners finns

Vad är det egentligen som hindrar?

En liten historia... Varsågoda!

När jag återvände till min hemstad efter ett par år i USA blev jag plötsligt populär. Kanske berodde det på att jag gått ner tio kilo, rakat av håret och skaffat flickvän. Det var då Laura föreslog att vi skulle öppna en salong. Det fanns redan fjorton frisörer i stan så vi satsade på ett nytt koncept. Vårt standarderbjudande gick ut på att vi förvandlade gråa musar till kåta bimbotjejer. Vi klistrade på folk en yta, gav dom en flaska sprit och en inträdesbiljett till hotellet. Det var ett smart drag att etablera sig i en småstad, för det fanns inte så mycket annat att slösa pengar på. Till och med priserna på Systembolaget var lägre än på andra håll. På helgerna gick folk ut och sökte lyckan. Och då gällde det att se bra ut om man ville ha någon med sig hem, som man kunde gifta sig med eller skilja sig med eller skaffa barn med. Oftast räckte det med något simpelt. Vi plockade av folk glasögonen och lärde dom att använda linser. Men vi hade några extrema fall. Klassens populäraste tjej hade blivit mamma och tyckte det var jobbigt att likna en fotomodell. Vi gav henne en påse chips och sa åt henne att vräka i sig minst en om dagen. Jag klippte av hennes midjelånga hår och karvade lite i kinderna, så att det skulle se ut som akneärr. Efteråt kände hon sig som en bättre förebild för sin dotter. Då och då kom det en kontorsråtta som ville piffa upp sig med en tatuering. Men postchefen gav sig inte förrän Laura piercade snoppen på honom.

När vi nyss öppnat hände det att folk frågade hur man blev flata. Laura brukade demonstrera genom att ta mig på brösten. Senare fixade jag en yvig peruk och drog på mig mina gamla hårdrocks- T-shirts. Då fick jag kunder som frågade om dom kunde få bli omgjorda till mig.

En morgon i mars när snön hade förvandlats till en grå sörja, kände jag mig lätt yr. Vi borde måla om, tänkte jag. Dom citrongula väggarna fick mig att må illa. Laura var i USA och hälsade på sin familj. Hittills hade jag bara haft en kund. Det var en äldre kvinna som ville pröva ett par stringtrosor, för det fanns inte såna när hon var ung. Jag orkade inte ens tycka synd om henne. Klockan närmade sig lunch och jag spanade ut genom fönstret. En kille som hade mössan neddragen för hela ansiktet gick på trottoaren och sparkade i gruset. Han var klädd i en lång dunjacka och hade händerna nedkörda i fickorna. Jag trodde att han skulle gå förbi, kanske slinka in på pizzerian. Men han stannade under neonskylten och ryckte upp dörren till salongen. Klockan pinglade till. En feminist, var det första jag tänkte. Jag harklade mig och frågade vad han ville ha hjälp med. Mössan var fortfarande neddragen, det var bara skägget på hakan som syntes. Jag frågade en gång till. Då slet han av sig mössan. Han hade det största afrokrull jag någonsin sett och tänderna lyste vita som i en tandkrämsreklam. Eftersom jag inte fick fram ett pip knäppte han upp jackan och blottade sin chokladbruna överkropp. När han började dra ner gylfen tog jag ett steg tillbaka. Folk hade samlats utanför fönstret. Hans snopp hängde och dinglade utanpå kalsongerna. Jag försökte andas utan att flämta. Var jag bara dum? Han kanske också ville hotta upp sitt sexliv. Jag funderade över vilken ring som kunde passa. Men han skakade på huvudet och tittade mig i ögonen utan att blinka.

- "Gör om mig om du kan" sa han på perfekt svenska.

Inför folksamlingens uppspärrade ögon och gapande munnar klädde han snabbt på sig och försvann ut i snöslasket. Klockan pinglade till och jag satte upp en skylt. Semesterstängt.

Dagens recepttips; GoGröt!

Gröt är både mättande, lätt att göra och billigt. Så varför kan det då inte vara gott också?! Nu ska jag ge lite tips om hur man gör GoGröt! (Kan iofs tänka mig att de flesta studenter redan har ett eget recept på det här eftersom gröt står för 1/3 av vårt födointag).

1 portion GoGröt

• ca 1 dl havregryn (helst fiberhavregryn, det gör dig både mättare och ger mer smak)
• ca 1 dl mjölk
• ca 1 dl vatten (mjölk gör det godare, men med bara mjölk så är det lätt att gröten fastnar i krastullbottnen)
• ca 1 ml salt
• ca 1 tsk kanel (mer om du gillar det kryddigt! men jag måste även varna för att det varnats för att kanel är dåligt för levern i för stora mängder... precis som allt annat du äter!)
• ca 1 tsk honung (mer om du gillar det sött. Honung tillsätts istället för socker (nyttigare))

Blanda alla ingredienser förutom honungen och låt det nå kokpunkten, då drar du ner temperaturen till nästan obefintlig. Glöm inte att röra om. När gröten fått den konsestens du önskar drar du av den från plattan. När gröten slutat koka lägger du i honungen. Om honungen kokar förlorar den näringen.

För att piffa upp gröten lite extra kan du tillsätta frön av den sort du tycker om! Du kan även blanda ner banan (då skippar du honungen) eller någon annan frukt du gillar. Hur gott är det inte med äpple och kanel?!

Vad är allt till för? Vi jobbar för att systemet kräver det. Vad är det som säger att vi trivs med vårt jobb? Som gör att vi känner oss harmoniska? Utan systemet skulle det inte finnas några jobb. Arbetet är livet. Livet kretsar kring arbetet. Utan arbete, inget liv...

Efter en resa runt världen i hyberhastighet så förstod jag att jag inte kunnat genomföra resan om det inte vore för att jag skaffat mig pengar genom hårt ARBETE, ett kugghjul som aldrig slutade rulla. Det rullar t.o.m. vidare utan mig. På resan arbetade jag inte. Dagarna gick ut på att ta sig vidare från ett ställe till ett annat där själv färden också bestod av en tid och ett rum. Allting var fyllt med något. Varenda minut var meningsfull. Inget gjordes av anledning för att nå fram till något annat specifikt. Allt var specifikt! Man levde hela tiden...

Under resan lärde jag mig att uppskatta olika saker lika mycket, vad det än mådde vara. Inget var bättre än det andra eftersom de var två helt olika ting/situationer/människor/universum som aldrig kommer att upplevas exakt likadant igen...

Det känns ensamt att komma tillbaka till ett system där saker görs bara för att göras. Att dagar går bara för att man ska nå fram till nästa. Att människor passerar bara för att alla har de egna saker som ska göras bara för att det måste göras. Att allt blir till intryck som passerar men aldrig sjunker in...

---

Jag är jätte glá över mina julklappar, men frakten är då inte rolig. En kristallkrona är inget man vill ge till fumliga flyttgöbbar som inte är flyttgöbbar utan bara fraktgöbbar. Det finns inte ens garranti! Och hur packeterar man en kristallkrona?? Shiet...

Hur mycket kostar det då? Jo, mycket! Och ingen studentrabatt inte... Flyget är ännu dyrare och minst lika osäkert. Kommer ha trasiga julklappar när jag anländer till nordeland.