Frustrerad

Mitt huvud är blankt på intressant fakta. Har inga historier på lager heller. Inga skämt...

Köpte ett glas här om dagen. Råkade ta sönder ett av mina finglas klockan fyra på morgonen när jag kom hem för några veckor sedan. Kunde bara inte ha en ofullständig samling och gick till DUKA för att se om min utgåva fortfarande fanns. Jodå, det gjorde den. Trodde jag ja! När jag kom hem med glaset av samma storlek, volym och utgåva (Lovisa om någon undrar) så var det inte alls exakt likadant som de andra. Väldans frustrerande. Det var dom hunkarna.. inte orkar jag gå tillbaka med det heller...

... orkar ju inte ens storhandla...
... orkar ju inte ens storstäda...
... orkar ju inte ens ta tag i mig själv...

Andra och andras saker däremot, det är en annan femma. Där rullar allt på som det ska. Men det känns ändå som om allt blir halvdant för att det inte finns tid till att göra allt heldant. Ytterst frustrerande.

Jag har en frustrerande blank hjärna...



image63




Meddelande från Stockholm

Saker jag inte skulle kunnat göra i Piteå



Två timmars kroki gav mig ett blossande ansikte och en huvudvärk som kan mätas med migrän. Mitt tomatröda ansikte (som min kompis så fint kallade det) berodde inte på genansen över den stora kurviga kvinnan vi ritade av från alla tänkbara vinklar... Jag har nog helt enkelt aldrig varit så koncentrerad under det senaste halvåret som jag var under dessa två timmar. Min hjärna klarade inte av trycket och exploderade i en fruktansvärd huvudvärk när anspänningarna släppte. Men huva så kul det va!

Var har jag förlagt mina pennor...?

image61

30 sek...?!?!



Jag föreläste om Institutionen på Danderyds Gymnasium igår. Det skulle vara en klass. Det skulle vara i en timme. Det blev två klasser, fyra timmar, varav en av timmarna bestod av hysteriskt rännande efter en hysterisk kvinna som inte verkade ha så mycket koll över situationen, eller sig själv för den delen. Vilken underbar kvinna! Så fort hon öppnade munnen i klassrummat tystnade den annars dryga klassen. Vilken perfekt kombination av kontraster.

Hur som helst, jag blev glatt överraskad av dessa självgoda gymnasieelever (man har själv varit sån en gång i tiden!). De var intresserade! Hoppas jag bidragit med en bild av universitetet som något roligt och inte bara evigt slit och ett måste. Jag förväntar mig en hel del dandybarn i Piteå om ett eller två år...!

Jag ska tillbaka till skolan på torsdag... favorit i repris!



Jag red det första jag gjorde när jag kom hem. Jag har sjuuuuuk träningsverk insida-lår... det är därför jag går som om jag skitit på mig!



  • Snart dras det till stan för fika (öl?).
  • En sväng förbi Souk kanske?
  • Sedan blir det Retroparty på Retro! Får se hur länge jag håller igång...!



Det löser sig alltid

Jag undrar vart uttrycket "jag vänder ut-och-in på mig" kommer ifrån...?

Jag sitter nu på avstånd från mitt studentliv i Piteå. Känns skönt att vara i Stockholm igen, miljöombyten är viktiga. Jag hoppades på ett helikopterperspektiv över mitt liv när jag lämnade det hysteriskt rullande hjulet till liv jag lever i Piteå. Mina förhoppningar blev inte riktigt mättade på det sätt jag tänkt mig.

En gammal gymnasiekompis ringde mig igår. Hade inte hört från varandra på flera månader och jag var hungrig på uppdatering. Tydligen hade jag glömt att hon berättat för mig senast vi träffats att hon skulle till Asien (förträngt?).Hon skulle möta upp tre av våra gemensamma vänner som redan varit ute ett tag.

Så, vad hade jag för mig i Piteå nu för tiden då?....
... Jo, jag håller på med ett projekt jag jobbat med i ett halvår, jag sitter som sekreterare i en förening, jag jobbar som ambassadör för skolan, jag jobbar just nu fram ett förslag på ett samarbete mellan institutionen och nationellt företag, jag jobbar med kåren, jag funderar på att engagera mig i att starta en klubb, sen hänger jag på de småprojekt som dyker upp lite när som... mm...
...Just ja! Så pluggar jag också!

...

Min gamla gymnasiekompis ska ta med mig på kroki i kväll



image57