nellenoa

Jag satt och tittade i Antons pappas fotoalbum. Han har foton fran de flesta perioderna av hans liv (liv i plural?)

Tank vad mycket man har framfor sig. Egentligen borde jag borja med ett fotoalbum redan nu. Undrar vilka bilder jag skulle valja ha med, vilka handelser som ar viktigast for mig. Jag skulle troligtvis ha bilder pa manniskor. Men nar jag ar mitt uppe i livet sa blir det nog ett virrvarv av bilder. Mitt liv skulle se ut som en grot i bildform. Jag kanner mig sa liten och ung. En liten plutt... Men samtidigt sa ar jag vuxen. Delar mitt liv med nagon. Det ar val vuxet?

Alla dessa definitioner. En sak kan jag konstatera iaf; JAG LEVER!

Jag ar i Warszawa.

Jag och Anton har rest tillsammans i snart tre veckor. Allt har gatt skitbra! Budapest var helt underbart. Kroatien var helt underbart. Bl.a. korde Anton moppe med mig bakpa pa oarna runt Split vilket jag bittert fick angra nar det visade sig att han inte kan trafikreglerna. Men vi lever och hade otroligt mysigt! Tror jag ar kar i det landet faktiskt.

Efter Kroatien drog vi vidare till Polen. Krakow var otroligt vackert. Nu ar vi i Warszawa hos Antons pappa. Pola, Antons lillasyster, och jag delar intresse for att leka utomhus. Urskon och sot tjej.

Det basta med resan ar nog framst manniskorna vi stott pa. Forutom andra underbara resenarer sa har vi traffat blyga men respektfulla ungerska karlar. Vi har stott pa dryga, oforskamda, sarkastiska men passionerade och roliga kroater som bjuder oss pa vin med vatten (devada) och pratar endast om "makin looove!!" (vad gor man annars i vackra Kroatien?). Raka och kortfattade polacker som spricker upp i solsken nar Anton borjar prata polska med dem (Anton har fatt manga polska tanter att bli lite for uppspelta och flortiga).

Vi kommer fa besok av britter i november (ska bli spannande att se vad de tycker om Pite), Anton har gett bort byxor till en belgare som vi ska halsa pa, vi ar bjudna pa brollop i Prag av en judisk fransyska och vi har fatt manga nya harliga vanner som vi har stor anledning att resa till.

Sa fram med resekalendern och planera in nasta resa!!!

Men sa langtar jag aven hem, till mitt liv, till mitt och Antons gemensamma liv. Kan man ha det battre?

Dag nummer tre och en halv pa var resa.

Budapest ar jattefint och som vanligt ar allt folk pa hostlet astrevliga. Jag och Anton har fatt nya brittiska kompisar som vi kommer mota upp med i Split ocksa. Har aven traffat en kanadensare som flygluffar over hela varlden. Han ar ganska tat alltsa. Han har erbjudit oss sovplats i toronto, sa nu har vi annu en anledning att fortsatta resa! Britterna lar nog komma till sverige snarare an tvartom. 

Igar var jag och anton pa termalbad med varma mineralberikade kallor. Sa otroligt skont! Mina leder har aldrig matt sa bra!

Nu ska vi dra vidare med nattag til split. See ya!

Här sitter jag på fejsbok och tittar nostalgiskt igenom alla bilder på mig. Hur ego det än låter så påminner sammanhangen mig om svunna härliga tider som nu endast är ett minne blott. Det får mig att sakna, men samtidigt påminnas om mina härliga vänner. Dessvärre är vi aldrig på samma ort särskillt ofta och har därmed svårt att träffas, framför allt i större kvantitet. Det blir inte alltid lika självklart att ringa den ena eller den andra vid tillfällen som tidigare var självklara ringsituationer. Även om nutiden också är en underbar tid så saknar jag er, mina vänner. Hur lite vi än må höra av varandra så tänker jag på er, en hel massa faktiskt. För hur kan man inte tänka på något som värmer en?