nellenoa

Jag öppnar mitt fönster. Tittar ut. Jag ser fint väder.
Jag tittar rakt fram. Jag ser en datorskärm. Det är samma datorskärm jag tittat på de senaste dagarna. Det är samma uppgift jag arbetat med de senaste dagarna.

Tur att mamma är här och drar med mig ut i det fina vädret. Inte mycket, men lite... och det är mer än inget alls!

I am turning blekfet!

Nationalencyklopedin
Blekfet:
som är blek och gör ett slappt, uppsvällt intryck om person, ansikte el. kropp

Jag måste bekänna en sak... Jag är bokfascist.

I storytelling har vår käre lärare (eller vad han nu är...) bett oss skriva en story. Här ska han få sin story!

Det var en gång en flicka som älskade böcker. Hon älskade böcker av alla slag. De böcker hon älskade allra mest var de som kostade mycket. Dessa var hon extra försiktig med. Jag ska berätta för er på vilket sätt hon var försiktig med sina böcker. Bland annat så öppnande hon aldrig böckerna mer än 90 grader. Flickan älskade nämligen det mjuka knarret boken gav ifrån sig när hon öppnade den. Det lät nästan som ett spinn från en katt. Om man dessutom tänjer på bokens pärm så har bladen en tendens att tillslut vilja falla ur boken.

Flickan skrev aldrig i sina böcker. Hon ville ha dem rena och vackra så som dom var, dvs. som nya. Hon markerade aldrig i böckerna med markeringspenna. Det gjorde bara sidorn fula.

Flickan vek aldrig kanterna på sidorna för att veta vart hon slutat läsa, för då kan ju faktiskt sidorna gå sönder.

Hon lät aldrig pärmen repas, för vad är en bok utan sin snygga framsida?

Som ni förstår tog hon god hand om sina böcker för att de skulle få ett långt lyckligt liv.

Så en dag när flickan fått en av sina allra finaste (dyraste!) böcker så gick hon med den till en av sina föreläsningar i skolan. Stolt lade hon fram den på bänken så att alla kunde se den. Hon bevisade till och med att hon hade läst den, vilket gjorde boken ännu finare eftersom den såg orörd ut. Hon bevisade att hon hade läst den genom att ge läraren svar på tal. Han verkade nämligen inte vara helt säker på sin sak. Så när flickan för tredje gången frågade läraren om det han sa verkligen var rätt för att sedan vända sig till en av sina bordskamrater så såg hon i ögonvrån hur den glansiga gul-röda boken liksom flög iväg från bordet. Hon ryckte till och vände sig om för att se vad som hände. Hon fick se en skrämmande syn. Framme vid katedern stod läraren men boken tryckt till bordsskivan. Han vände pärmen ut och in, tänjde på den, pressade i mitten av sidorna. Flickan nästan såg ut boken klämtade. Den kunde inte skrika, men hon såg hur den försökte. Precis framför ögonen på flickan torterades hennes kära bok till döds, för att aldrig mer kunna göra sitt vackra spinnande.

Flickan bär med sig boken än idag. Hon vet att det endast är dess skal, men detta påminner henne ändå om bokens vackra innehåll hon aldrig ska sluta lära av.


Herre gud, varför skriver jag bara inte den jäkla historien han ber om...

Jag har nyss genomfört en examinationsdag i kreativitetsmanagement. Är glad att vi är så få i klassen faktiskt. Och att de som är jag delar klassrum med är duktiga. Få redovisningar i antal, alla med dynamik. Det sätter ju högre krav på en själv också, men det ser jag bara som en fördel. Man bli less på att lyssna på grejer i flera minuter som saknar innehåll. Så som det är nu lär man sig en massa saker under själva examinationen. Tack för att ni är så lkyftiga klassen. Ägg-teorin kommer jag att bära med mig (Torjus Serendipity-teori... kolla upp det lillsyrran! Kan ha något me dig att göra).

Nu ska jag skriva ner allt på papper också. Är tillbaka till verkligheten om sisådär tre dagar. Så kommer mor min imorgon också! Spännande...

Jag har konstaterat en hel del saker som har inträffat sedan jag och Anton bestämde oss för att flytta ihop. Det har hänt något i mitt beteendemönster...

... varför sitter jag och kollar på "Den rätte för Rosing" med min pojkvän varje tisdag? Låt oss säga att det bara är ett sammanträffande att vi slagit på teven just när det går. Men varför sitter vi och kommenterar vilken kille som är ens favorit, hur korkad Linda Rosing är, vilken kille som är pundare och hur korkat det är att ingen annan ser det etc...?

... hur kommer det sig att jag plötsligt blev jätteintresserad av sex and the city som jag inte sett ett ända avsnitt av innan (eller jo, när en gammal gymnasiekompis var ledsen över att ha gjort slut med sin pojkvän så tror jag att jag såg typ två säsonger i streck eller nått. Men då handlade det mer om att vara beredd med snytpapper och erbjuda en stor varm famn snarare än att följa handlingen i serien).

... jag är inte lika smal längre. Med min pojkvän äter jag fet god mat. Inte snabbmat eller snacks, utan bara feta goda såser och massa, massa ostar.

... detta har även lett till att jag tappat mitt sparsystem. Efter att ha levt på havregrynsgröt och det fetaste jag hade i mina såser var turkisk yoghurt, har jag nu börjat spendera pengar på massa fin mat och även unnat mig ett nytt plagg ibland.

... jag stressar inte lika mycket heller. Detta gör att jag inte springer omkring överallt. Detta bidrar även till att jag inte är lika smal längre.


Min pojkvän gillar nog lugna, rulltiga kvinnor som lagar god mat och tittar på tv-serier.

Hur var jag förra året?
- Jag tittade inte på tv (över huvud taget), jag stressade som ett as, hann knappt äta och var smal som en sticka (vilket doldes ganska bra under mina bohemluftiga kläder). Spännande...

Åter tillbaka från Riksgränsen!

Jag har fått mig en välbehövlig paus.

Jag kom inte in på de skolor i USA jag ville genom ISEP. Jävla skit. Och det fick jag reda på genom att själv vara tvungen att ringa dit för att fråga. Vet inte om jag vill någon annanstans. Jag satsar nog på praktik istället, antingen utomlands eller här i Sverige. Skall kolla upp lite stipendier. Finns det någon som sitter inne på tips så hojta till.

Har kollat in en jättehärlig lokal som fick det att klia i idéfingrarna. Vilka möjligheter! Men Piteå kan man inte stanna i. Har varken råd eller lust.

Men ny lägenhet har jag. En ypperlig sådan. Inflytt redan 1 april. En liten söt 17åring som pluggar bygg skall flytta in i min gamla. Berättade inte att det inte är den mest passande lägenheten för fest, men det kommer hon nog klura ut själv när hon pratar med fastighetsvärden (genomsnittåldern på mina grannar ligger ju kring 70).

Nu ska jag sova. Har en vecka full av val och en massa, massa, massa plugg!

ZzzzZzzzzzzzzzzzzzzZzz

Jag ska flytta till världens finaste lägenhet med världens finaste pojk!
(Trodde aldrig att jag skulle skriva så här, men så känner jag)

Nu ska jag till slut upp till Ankars, studentområdet. Vi har letat lägenheter överallt, väntat på den bästa, men slutligen var det ändå på Ankars vi hittade lägenheten som talade till hjärta, hjärna och mage!

• 2a på 62kvm
• perfekt planlösning
• badkar!
• nyrenoverad med nya tapeter, golv och kök!
• stort förråd
• walking closet!
• liten altan ut mot en stor gräsplätt

Imorgon rings det för att tacka ja till lägenheten. Nu skall vi bli två!

Ska jag satsa på skolan eller jobbet?

Jag sitter fast i ett dilemma. Jag har några viktiga kurser coming up och jag kommer läsa nästan 200%. Samtidigt har jag ett uppdrag som verkar kul (trots luddigheten) och som dessutom genererar i lite pengar och som ger reell erfarenhet. Så vad ska jag välja?

• Det är bra att ta plugget på allvar när jag väl pluggar.
• Det är skönt att koncentrera mig på plugget och de ideella uppdrag jag redan har.
• Det är bra att ta lite uppdrag för att förbereda mig inför arbetslivet. Både för erfarenheten och meriterna.
• Jag behöver pengar till framtiden.
• Det är kul att jobba.

Nu ska jag lufta tankarna på gymmet. Sen är det kårmöte. Sen är det plugg. SNART ÄR DET RIKSGRÄNSEN! (mmmm... fint väder ska det bli, bra för kropp och knopp)