Man
Är det bäst att konstatera att man är ensam och försöka göra det bästa av det, eller inse att man är ensam och göra något åt det, trots att det känns som om man inte kommer bli mindre ensam eller mer genuint och ärligt sedd för det. Man är ointressant. Eller ska man låtsas som ingenting? Ensamheten är bara en illusion baserad på något underliggande problem man inte vet om. Det ständiga sökandet efter uppmärksamhet, att få känna sig uppskattad, trots att det kanske redan finns där. Något gör ändå att känslan av att vara obetydlig ligger där och gnager på självkänslan. Alla andra har något mer än man själv. Alla andra blir sedda mer än man själv. Ärligt sedda.
Självömkan - äckligt, fult...
Att inte kunna göra något för sig själv för att man då känner sig oproduktiv och att sådant inte kan bidra till någon allmännytta. En personlig dagbok känns oinspirerande, fast att man känner behov av att skriva.
Prestation, prestation, bekräftelse, uppmärksamhet...?
Hur ska det var? Hur vill man ha det? Hur ska man vara?
UnPlugged
Visste inte att det fanns så många namn på byxmodeller. Inte heller viste jag att alla dessa modeller redan kommit och gått i trendvärlden bara under 2009. Ännu mer förvånad blev jag över mitt sällskap, "den framgångsrika, perfekta, coola, småbarnsmamman", när hon klagade om detta just som vi stått i en "chick" butik och sett ut minst 10 plagg hon skulle köpa senare på eftermiddagen.
Welcome back to Stockholm!!!
För övrigt så fick jag en halv reklambyrå att leta efter en laddare till min mobil idag. Står fortfarande fast vid att mediafolk är snälla! En av pojkarna var otroligt söt. Nästan så jag blev kär i han som man blir kär i en hundvalp. Jäkla moderskänslor. Glad blev jag iaf. av en trevlig pratstund och hjälp.
Jag har alltså glömt min mobilladdare i Piteå. Helt värdelöst. Den är nu skickad till mina föräldrar, men jag lär inte kunna hämta den förrän i helgen. Helt värdelöst. Så måste jag fixa internet också. Mobilt internet. Jag gör mig beredd på att snart bli helt avskuren från omvärlden. Hur klarade dig egentligen folk utan internet och mobiler förr i tiden? Hur kunde de ens genomföra ett bra arbete? Galet.
I do it my way
Jag har installerat mig i lägenheten som ligger på Obersvatoriegatan. Den är superfin! Blått och vitt (känner Grekand!)
Jag har påbörjat min praktik på Eriksson och Balodis. Har fått reda på att jag tydligen skall ersätta Jens Assurs tidigare assistens. Känns riktigt spännande. Ska lägga i en extra växel för att göra bästa möjliga arbete. Projektet i sig är otroligt intressant. Är precis inom mitt intresseområde och sättet det görs på är så smart.
Jag trivs som fan.
Ska bara se till att inte bli förkyld...
Fick förklarat för mig här om dagen att "inom PR- och reklambranschen är alla svin". Än så länge känner jag inte allt för mycket av detta. De pr- och reklamfolk jag träffat är jäkligt trevliga, roliga och vissa är även försynta och lite blyga (vet inte om detta kan tolkas som dryghet, eller är det kanske jag som är korkad och inte fattar att de är dryga? hursom, dryghet grundar sig i osäkerhet, så det så!).
Jag är fascinerad av branschen, men är samtidigt orolig för att det sociala mönstret ska vara enligt tidigare citerad person. Än så länge ignorerar jag tanken på att folk kan ha förutfattade meningar om mig gällande struntsaker som mitt ursprung och klädsel. Det som spelar roll är hur jag är som person och hur jag arbetar. Detta har jag klarat mig bra på än så länge. Å andra sidan har jag bara praktiserat i två dagar.
Hur som helst, jag ska köra mitt race.