I'm like 30
Matkassen gick sönder idag. Otroligt störande. Som tur var hade jag inte gått särskilt långt, så jag kunde ta en ny kasse och packa om allt. Packa om allt!
Oj, oj... dagens i-landsproblem...
Ikväll blir det 30-årsmiddag. Det var det för två veckor sedan också. Vad har hänt egentligen? Är inte jag 22? Borde inte jag gå på 20- eller 25årsmiddagar? Well, jag är inte den som gnäller! Ibland undrar man bara hur man hamna där man är.
För vart är jag egentligen?
Praktiken rullar på. Känner inte att jag fått blomma riktigt så som jag vill ännu. En aningen understimulerad för tillfället. Varit en krånglig vecka. En bråkig vecka som inte gått att styra över på något vis. Det var bara att hänga på helt enkelt. Se till att hålla sig kvar i kurvorna och inte falla av det rusande tåget. Och det gick väl bra. Hoppas bara att jag kommer ur den här resan med vunnen kunskap och att jag inte bara rusat igenom allt i full fart utan tid för reflektion. Som sagt, känner jag mig behövd och att jag bidrar med något så är jag nöjd. Då blommar jag. Jag har fått göra det också i detta projekt, men ibland går allt över styr och då vet ingen vart de ska göra av varken sig själva och allra minst av mig för tillfället.
Men jag känner nog att jag får växa ändå. Känner att jag har kunnat bidra om jag tänker efter och släpper lite på prestationspressen. Ibland måste man låta sig se vad man faktiskt bidrar med och inte bara rannsaka vad man skulle kunnat göra. Gör jag det så inser jag faktiskt att jag bidragit med en hel del. Kanske finner jag en plats bland mina egenskaper där jag trivs, där jag kan bidra, där jag kan blomma. Kanske hittar jag en plats i mina egenskaper som gör det möjligt för mig att se min framtida potential? Hoppas det, för framtiden närmar sig med stormsteg...
Oj, oj... dagens i-landsproblem...
Ikväll blir det 30-årsmiddag. Det var det för två veckor sedan också. Vad har hänt egentligen? Är inte jag 22? Borde inte jag gå på 20- eller 25årsmiddagar? Well, jag är inte den som gnäller! Ibland undrar man bara hur man hamna där man är.
För vart är jag egentligen?
Praktiken rullar på. Känner inte att jag fått blomma riktigt så som jag vill ännu. En aningen understimulerad för tillfället. Varit en krånglig vecka. En bråkig vecka som inte gått att styra över på något vis. Det var bara att hänga på helt enkelt. Se till att hålla sig kvar i kurvorna och inte falla av det rusande tåget. Och det gick väl bra. Hoppas bara att jag kommer ur den här resan med vunnen kunskap och att jag inte bara rusat igenom allt i full fart utan tid för reflektion. Som sagt, känner jag mig behövd och att jag bidrar med något så är jag nöjd. Då blommar jag. Jag har fått göra det också i detta projekt, men ibland går allt över styr och då vet ingen vart de ska göra av varken sig själva och allra minst av mig för tillfället.
Men jag känner nog att jag får växa ändå. Känner att jag har kunnat bidra om jag tänker efter och släpper lite på prestationspressen. Ibland måste man låta sig se vad man faktiskt bidrar med och inte bara rannsaka vad man skulle kunnat göra. Gör jag det så inser jag faktiskt att jag bidragit med en hel del. Kanske finner jag en plats bland mina egenskaper där jag trivs, där jag kan bidra, där jag kan blomma. Kanske hittar jag en plats i mina egenskaper som gör det möjligt för mig att se min framtida potential? Hoppas det, för framtiden närmar sig med stormsteg...
Kommentarer
Trackback