Man
Är det när man inte orkar ta tag i sina egna saker som man egentligen inte är nöjd över sin livssituation? Hellre lägger man ner tid på att göra andra nöjda, som att det skulle göra ens eget liv bättre.
Är det bäst att konstatera att man är ensam och försöka göra det bästa av det, eller inse att man är ensam och göra något åt det, trots att det känns som om man inte kommer bli mindre ensam eller mer genuint och ärligt sedd för det. Man är ointressant. Eller ska man låtsas som ingenting? Ensamheten är bara en illusion baserad på något underliggande problem man inte vet om. Det ständiga sökandet efter uppmärksamhet, att få känna sig uppskattad, trots att det kanske redan finns där. Något gör ändå att känslan av att vara obetydlig ligger där och gnager på självkänslan. Alla andra har något mer än man själv. Alla andra blir sedda mer än man själv. Ärligt sedda.
Självömkan - äckligt, fult...
Att inte kunna göra något för sig själv för att man då känner sig oproduktiv och att sådant inte kan bidra till någon allmännytta. En personlig dagbok känns oinspirerande, fast att man känner behov av att skriva.
Prestation, prestation, bekräftelse, uppmärksamhet...?
Hur ska det var? Hur vill man ha det? Hur ska man vara?
Är det bäst att konstatera att man är ensam och försöka göra det bästa av det, eller inse att man är ensam och göra något åt det, trots att det känns som om man inte kommer bli mindre ensam eller mer genuint och ärligt sedd för det. Man är ointressant. Eller ska man låtsas som ingenting? Ensamheten är bara en illusion baserad på något underliggande problem man inte vet om. Det ständiga sökandet efter uppmärksamhet, att få känna sig uppskattad, trots att det kanske redan finns där. Något gör ändå att känslan av att vara obetydlig ligger där och gnager på självkänslan. Alla andra har något mer än man själv. Alla andra blir sedda mer än man själv. Ärligt sedda.
Självömkan - äckligt, fult...
Att inte kunna göra något för sig själv för att man då känner sig oproduktiv och att sådant inte kan bidra till någon allmännytta. En personlig dagbok känns oinspirerande, fast att man känner behov av att skriva.
Prestation, prestation, bekräftelse, uppmärksamhet...?
Hur ska det var? Hur vill man ha det? Hur ska man vara?
Kommentarer
Trackback