Dags för plugg. Kanske städa skafferiet först?


Tänk vad mycket man får gjort när man egentligen ska plugga. Egentligen är jag ganska inspirerad till att läsa, men så fort det blir ett måste - "vips" så blir alla andra saker som tidigare varit måsten med ens roligare!

Har fått csn också. Känns skönt, men nu måste jag spara till momsen och debiterad skatt. Herre gu vad pyssel. Ska bli skönt att börja tjäna lite pengar på min F-skatt snart så att pysslet får en mening.


Snart ska jag ner på stan och byta ut mina glas till andra storlekar som jag fick i julklapp. De heter såklart Eleonora! :)

Påverkningsfaktorer och vetenskapliga metoder... mmm

Trött på skitsnack, diplomati och falskhet.

Vad vill ni? Men säg det rakt ut då. Annars kommer ni skada er själva och främst andra.

De som går åt samma riktning håller kontakten.
Ingen gick i min riktning...


Sitter hos föräldrarna och tittar ut på snölandskapet. Skriver rapport. Om B2B. Synd att vi inte studerat det mer. Förstår inte ens varför min handledare tyckte det var et intressan fokusområde för min rapport. Vi har ju som sagt inte lärt ossnågot om det. Lång kommer rapporten bli iaf!


Var ute och red igår. Lånade hingsten och stack ut i djupsnön. Riktigt skönt att få lite egen stund med bara hästen och jag. Länge sedan nu. Två år sedan faktiskt. Vi lekte runt lite i skogen, galoppa lite i snön... när det vart för kallt om händerna klämde jag in fingrarna mellan sadeln och hästryggen. Varmt och skönt. Ibland fick jag nypa mig i kinderna också för att de inte sklle förfrysa. Men allt var det värt.


Nu skriver jag rapport. Ska försöka skriva ur mitt intresseområde. Vad f*n är det? Allt är ju intressant! Ska ta och sönderanalysera projektet jag arbetat med under praktiken. Till små, små beståndsdelar...

Matkassen gick sönder idag. Otroligt störande. Som tur var hade jag inte gått särskilt långt, så jag kunde ta en ny kasse och packa om allt. Packa om allt!

Oj, oj... dagens i-landsproblem...

Ikväll blir det 30-årsmiddag. Det var det för två veckor sedan också. Vad har hänt egentligen? Är inte jag 22? Borde inte jag gå på 20- eller 25årsmiddagar? Well, jag är inte den som gnäller! Ibland undrar man bara hur man hamna där man är.

För vart är jag egentligen?
Praktiken rullar på. Känner inte att jag fått blomma riktigt så som jag vill ännu. En aningen understimulerad för tillfället. Varit en krånglig vecka. En bråkig vecka som inte gått att styra över på något vis. Det var bara att hänga på helt enkelt. Se till att hålla sig kvar i kurvorna och inte falla av det rusande tåget. Och det gick väl bra. Hoppas bara att jag kommer ur den här resan med vunnen kunskap och att jag inte bara rusat igenom allt i full fart utan tid för reflektion. Som sagt, känner jag mig behövd och att jag bidrar med något så är jag nöjd. Då blommar jag. Jag har fått göra det också i detta projekt, men ibland går allt över styr och då vet ingen vart de ska göra av varken sig själva och allra minst av mig för tillfället.

Men jag känner nog att jag får växa ändå. Känner att jag har kunnat bidra om jag tänker efter och släpper lite på prestationspressen. Ibland måste man låta sig se vad man faktiskt bidrar med och inte bara rannsaka vad man skulle kunnat göra. Gör jag det så inser jag faktiskt att jag bidragit med en hel del. Kanske finner jag en plats bland mina egenskaper där jag trivs, där jag kan bidra, där jag kan blomma. Kanske hittar jag en plats i mina egenskaper som gör det möjligt för mig att se min framtida potential? Hoppas det, för framtiden närmar sig med stormsteg...

Är det när man inte orkar ta tag i sina egna saker som man egentligen inte är nöjd över sin livssituation? Hellre lägger man ner tid på att göra andra nöjda, som att det skulle göra ens eget liv bättre.

Är det bäst att konstatera att man är ensam och försöka göra det bästa av det, eller inse att man är ensam och göra något åt det, trots att det känns som om man inte kommer bli mindre ensam eller mer genuint och ärligt sedd för det. Man är ointressant. Eller ska man låtsas som ingenting? Ensamheten är bara en illusion baserad på något underliggande problem man inte vet om. Det ständiga sökandet efter uppmärksamhet, att få känna sig uppskattad, trots att det kanske redan finns där. Något gör ändå att känslan av att vara obetydlig ligger där och gnager på självkänslan. Alla andra har något mer än man själv. Alla andra blir sedda mer än man själv. Ärligt sedda.
Självömkan - äckligt, fult...

Att inte kunna göra något för sig själv för att man då känner sig oproduktiv och att sådant inte kan bidra till någon allmännytta. En personlig dagbok känns oinspirerande, fast att man känner behov av att skriva.
Prestation, prestation, bekräftelse, uppmärksamhet...?

Hur ska det var? Hur vill man ha det? Hur ska man vara?

Tror jag har lite resfeber. Kommer blir så stor förändring. Senast jag gjorde ett totalbyte av miljö var när jag flyttade till Piteå, nu bor jag i en två med min pojkvän och känner det mesta i min omgivning.

Så var det dags att göra om allt från början igen! Ny bostad, nya kollegor, nytt kvarter, allt nytt. Det jobbigaste är nog saknaden jag kommer ha efter min bästis, min pojk. Jisses så mesigt, men ack så sant. Hade det inte varit för honom hade jag nog dragit till sthlm med ett lätt hjärta och den störtsa möjliga lyckokänslan över min praktik. Det är tur att jag har några fina vänner i fjollträsk iaf, och familjen då såklart. Sen ser jag verkligen fram emot den nya praktiken. Är riktigt förväntansfull...

... nu ska jag ringa Jennie på studion för ett snack inför praktiken!

Jaha, vad skrev jag här sist då? Något om praktiken... hmm.. ja, det ärju det jag pysslat med de senasaste veckorna. Nu är det slutligen dags att skriva rapport. Går väl sådär. Har inte jättetydliga direktiv. Men något ska det väl bli i slutändan. Har mycket med mig från min nuvarande praktikplats iaf! =)

Snart bär det av till Stockholm! Ska praktiksera på Studio Jens Assur. Ska bli störtkul! Riktigt spännande.

Ni som finns i Stockholmstrakterna, nu tar vi snart en öl eller fika eller något annat roligt!

Har jobbat på Matfesten i Skellefteå några dagar. Ganska krävande i början när man inte riktigt vet hur man ska bemöta folk (de tror att man ska sälja dem något när vi egentligen bara skulle informera). När man luskat ut vad man skulle säga så blev det lättare och roligare, då når man nästa steg med att vara mer personlig och flexibel beroende på vem man pratade med.

Dagarna hade varit extra roliga om jag fått mer ansvar över själva informationtältet, där fanns nämligen inte riktigt allt som kanske behövdes, men å andra sidan lär man sig då att göra det bästa av det lilla.

Just nu är jag lite förvirrad över vad jag ska fokusera på under min praktik eftersom det är så otroligt många olika moment jag får arbeta med på samma gång. Får helt enkelt se till det stora hela. Hur lyckas egentligen ett företag på tre/fyra personer underhålla 15 kunder samtidigt? Hur håller man koll på allt som måste göras? Hur ser man till att allt görs ordentligt? Vad har egentligen kunderna för krav? Och vad  har kunderna för kunskap att basera sina krav på? Många frågor och som tur är en lång praktikperiod kvar.

Mina uppgifter har blivit att hjälpa till med att lansera Pihlis genom att ringa runt och hitta medier (tidningar av alla slag och tv-program) som kan tänka sig recensera hans singel för att sedan skicka ut låten och information om honom till dessa. Jag ska också hitta vilka kanaler som används av Zone’s alternativa kunder för att hitta nya.

Egna tankar
Första dagen var krävande eftersom jag inte är van vid att gå upp halv sex på morgonen. Eftersom jag inte hade någon typ av energi så blev jag trögtänkt och arbetade långsamt. Efter mer än två timmar långt morgonmöte hann jag inte ens med att hitta alla de personer och deras adresser jag skulle skicka Pihlisinformation till och hann inte heller påbörja arbetet med Zone. Måste vara noggrann med att vara utsövt. Å andra sidan var det min första dag med många nya intryck och information, och ännu vet jag inte vart eller hur man ska leta för att hitta rätt eller hur noggranna de är på Dixie. Kanske är jag för noggrann vilket gör att jag blir långsam i arbetet? Måste höja tempot och våga lite mer. Jag kan ju inte göra allt för fel. Fast när jag till och med skriver fel adress flera gånger på ett kuvert och dessutom missar att skriva tidningens namn så kan man ju undra hur dum jag egentligen är.

Något som fascinerade mig var hur en tidning som Bon kan ha en växeltelefonist som låter så korkat (i alla fall min definition av korkad). Vist, hon kanske hade rätt image för tidningen, men jag blev nästa rädd att hon inte skulle hänga med i svängarna när jag ställde frågor. Inget ont mot blondin Bella, men den här bruden lät som hon fast gånger tio.

Men nu är det nya tag som gäller! Dags att lära mer!